Svarta fingrar

Varma slag mot min kind. I sommarglädje. Där frusna fingrar hör hemma. En svart attraktion.

Du är för svag för att överleva mig. En kollision. Jag menar inget illa. Men nacken svider. Alla gånger jag sprang in i väggen, för att bevisa. Hur verklig denna glädje vore.

Du ljuger.

Du saknar bara dig själv.

Entonig.

Spontan.

Sur.

Negativ.

Omgjord inför min åsikt.

Det är Kent över alltihopa. Hoppsan. Jag hatar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0